Morfar/Mormor

Familj Karl Edvin Melin och Emma Constance Söderström

Bilden nedan är från då Kalle fyllde 60år 1978. Överts fr vänster syskonen Birger, IngBritt, Folke o Kalle.
Undre fosterdottern Margot, modern Constance Melin o min mamma Maj-Britt.

Lite personligt om morfar Edvin:
Han var en glad karl som gillade att åka på auktion och att spela kort. Väldigt vig o kunde långt upp i åldern hoppa upp o sparka sig själv i rumpan. Hemma kunde mattorna i köket åka av för att ta en svängom med ”Stansa” o min mamma eller göra gymnastik med pojkarna.
Lite personligt om mormor ”Stansa”:
Hon var en jordnära, arbetssam kvinna som älskade djur o blommor. 
Mitt första minne (jag ca 3år)är med henne i lagårn i Rimsjö när kattmamma fött ungari hästens spilta. Mormor hade otrolig tur när hon träffades av blixten i ärtåkern, blixten tog vägen genom högaffeln som hon hade i ene handen och ner i marken. Hon föll omkull o var alldeles blå om läpparna. Efter lite vila o några Albyl var det dock "Emma" kaffe med 7 sorters kakor för kvinnorna i byn. Namnsdagskaffet gick inte att hoppa över. 

Morfar Karl Edvin Melin 1895-1970
föddes 1 juli 1895 i soldattorpet Mälby,Gottröra. Han var son till soldat nr 30 Karl Gustaf Melin (Gustafsson) och Adolfina Augusta Wårberg och föddes som nr 4 i en syskonskara på 8 barn.Som 16-åring flyttade Edvin hemifrån och började som dräng på Stora Åby i Närtuna sedan som dräng på andra håll men bodde då i föräldrahemmet igen. Hur och var han träffade sin blivande fru Constance, arrendatorsdottern på Nederlunda gård i Närtuna, vet jag inte exakt. Enligt sångtexten som som vännen H. Zetterström skrev till morfars 50-årskalas var det dock ute på dansbanan som gnistan tändes.  Edvin var ju bara " dräng" och inte lika "fin" som Stansa, men giftermål blev det snabbt ändå i dec 1917. På hösten 1917 jobbade Edvin som jordbruksarbetare hos sin blivande svärfar. Det nygifta paret flyttade till Lönebostället, Prästgården i Närtuna där Edvin blev statare. Sonen Karl  föddes sedan redan i mars 1918.
 

Mormor Emma Constance "Stansa" Söderström 1895-1982
föddes 17okt 1895 i Stora Söderhagen, Lunda, Skepptuna som 7:e o sista barnet i barnaskaran. Pappan hette Carl Johansson Söderström och härstammade fråm Värmland och mamman Lovisa Sofia Hedström från Västmanland. Båda var änkling/änka sedan tidigare och hade varsitt
barn med sig in i äktenskapet. Då Constance var 11 år flyttade familjen till Nederlunda Gård i Närtuna som arrenderades av Uppsala Akedemi. Mormor behövde aldrig ut och tjäna piga som så många andra flickor på den tiden var tvungna att göra. Hennes högsta önskan var att bli lärarinna, folkskoleläraren A Ohlsson i Närtuna kyrkskola var t.o.m hem till föräldrarna och försökte övertala dom för hon var så duktig i skolan, men NEJ, det fanns inte tid för att läsa och hon behövdes hemma på gården.

Mamma berättar:
En dag när "Stansas" pappa och mamma var borta skulle hon och hennes bror Knut sköta korna, ge dom rovor. Dom var lite sena  o när dom kom ut till lagårn stod redan kossorna och åt och en suddig figur försvann ut genom dörrren till gödselhögen. Båda blev jätterädda, vad var det för vålnad dom såg och mormor blev så rädd att hon svimmade och dom kunde aldrig få någon förklaring...var det tomten kanske?

Inför påsken 1916 var det storbak på gården och Constanca hjälpte som vanligt till i köket. Mamma Lovisa föll plötsligt ihop och hennes liv gick inte att rädda. I kyrkobökerna står det att hon avled av hjärnfeber 60 år gammal, jag tror det var en stroke. En mycket tragisk händelse och pappan Carl blev änkling för andra gången.Vad som hände med gården och Carl Söderström därefter berättar jag mer om i fliken Söderström. Constance flyttade hemifrån ett och ett halvt år senare då hon gifte sig med Edvin och då är vi på Lönebostället i Prästgården i Närtuna igen.
 

På Prästgården fanns bl.a  6-7 hästar och ca 40 kor att sköta om och statarkarl Edvins uppgift var även att ringa i kyrkklockorna ibland.  Flytten gick snart till torpet Grindsberg på Prästgårdens ägor som låg en bra bit från "stora vägen"  o där föddes sönerna Folke o Birger och dottern Maj-Britt. Som torpare där hade Edvin dagsverken att utföra åt Prästgården (ofta kontrakt skrivna mellan torparen och ägaren om vad som skulle utföras och hur många dagar/år) förutom sit t eget abete. Kunde bli långa slitsamma dagar inan han kom hem till torpet igen som förutom familjen bestod av en häst, några kor och ett par svin. Den egna mjölken måste ändå iväg till mejeriet i Åby, en sträcka på ca 2,5 km, så det vara bara för Constance att ta skottkärran och gå med den dit. De större barnen fick passa dom mindre under tiden hon var borta. 
 

Karta över Närtuna med Nederlunda Gård, Torpet Grindsberg o Åby understrukna. Lönebostället vid Prästgården låg inte så långt från kyrkan.

Torpet började kännas för litet och trångt för den växande familjen och Edvin ville ha det lite bättre. Van att jobba hårt så började han se sig om efter något annat och större och under första delen av 1930-talet  blev han arrendator/bonde på Kolsta Gård i Närtuna. Nu hade familjen 5 rum och kök, 80 ha mark med skog och åker, stor lagård med plats för flera hästar, kor, grisar och höns. Här föddes yngsta dottern Ing-Britt 1936 och om det berättde min mamma så här -" När det var dags att föda och barnmorskan var kontaktad skulle min mamma som då var 8 år skjutsas iväg till släktingar vid Malmby. Släde spändes efter hästen av min morfar Edvin, mamma på plats däri o så bar det iväg. Väl framme gick det inte att få henne att stanna kvar utan tjurigt sprang hon ut till släden igen. Min morfar Edvin sa inte ett ljud på vägen tillbaka och väl hemma fick mamma sova i sängen hos sin då 18-åriga bror Kalle". På sin rödhåriga lillasyster var hon i början avundsjuk och ställde sig i ett hörn o sa "Ingen tycker om mig mera"- hon var ju lillflickan bland bröder tidigare o nu fick hon dela den platsen. 

 

Det hände en tragisk historia men dessbättre med lyckligt slut på gården Kolsta när mamma Maj-Britt var 10 år, lill-flickan Ing-Britt 2, pojkarna Kalle 20, Foke 17 och Birger 14 år. Edvin o pojkarna hade varit ute för att köra in det sista höet o var nu inne för att vila middag, då ett ohyggligt åskväder drog över gården. Plötsligt smällde det till ordentligt när blixten slog ner i stallet o lågor slog upp. Stallet var åtskilt från "lagårn" o boningshuset o låg i backen ovanför huset. Kalle som låg o vilade en trappa upp kom rusande nerför trappen skrikande- kniven, kniven. Får en och springer så fort han någonsin kan upp till stallet o in till hästarna. Därinne fanns 4 vuxna och ett föl, Kalle lyckades få ut allihopa men väl ute vände en o sprang in mot lågorna igen, folk utanför skrek nej Kalle, men han sprang in igen o fick ut hästen. Väl ute säckade han ihop av ren utmattning. Folk från trakten runtomkring kom farande för att hjälpa till med det dom kunde. Handlaren (Knodden) från Söderby kom i bil o i den fick flickorna sitta, för risken var ju stor att branden skulle sprida sig. Dessbättre vräkte regnet ner och det stannade vid att endast stallet brann ner.

Bilderna här nedan är från bostadshuset i Kolsta och den andra är på min morfar Edvin uppe vid vreten uppe vid Dylanda. (vret=  åker eller annan odlingsmark som ligger avsides)
Kanske det t.om är några av hästarna som räddades:

Finns så många historier som min mamma berättat för mig. Ska försöka väva in en här och där. Som den här t.ex.

På besök till moster Ester o morbror Gustav i Roslags-Näsby

Min mormor Constance o min mamma Maj-Britt skulle åka och hälsa på mormors storasyster Ester och hennes familj.  Dom bodde i Roslags-Näsby, så det var en lång resa. Mamma var ca 10år gammal , hon och min mormor  fick åka med mjölkbilen o sitta där fram med chaffören. Dessvärre körde bilen i diket, mormor hamnade längst under och som tur var kom någon kom förbi och hjälpte dom ut. Ingen blev skadad men var ordentligt chockade. Mamma kommer inte ihåg vem skjutsade dom  fram till  Roslags-Näsby, men fram kom dom. Hon berättar också att Ester o Gustavs yngsta dotter Anna-Greta var ”frissa” o det ville min mamma också så gärna bli.

I mars 1942 (det som idag benäms de kalla krigsvintrarna) var det flyttdags igen för Edvin, Constance och alla de 5 barnen (nu mellan 6 - 24 år). Nu bar det iväg som arrendator av en gård i till Rimsjö, Lohärad i Husby Sjuhundra församling. (-40grade ute) 

 

Kortet nedan: På trappen vid Rimsjö, Övre raden; Birger, morfar Edvin, mormor Constance, Kalle, Mellersta;  Margot, Alva, Mamma Maj-Britt med mig i famnen,Folke Främre; IngBritt, Evy, Gerd (Kalles döttrar) och sittande Sivert (Folkes son).
 

1952 avslutades bondelivet för gott och auktion hölls i Rimsjö. Flytten gick till det köpta huset på Narvagatan 3, Norrtälje. Sina sista år bodde dom i en lägenhet på Grindvägen i Norrtälje. Edvin avled den 14 april 1970 vid en ålder av 74 år.

Huset på Narvagatan 31 Norrtälje finns ej längre utan är rivet för modernare byggnationer. Innanför farstun till höger låg köket med en vedspis. Huset var gammalt så det fanns bara kallvatten. Vatten värmnde man i säskild behållare i ved spisen.Kommer ihåg att i köksfönstren hade mormor Contanse stora frodiga pelargoner som NT var o fotatde en gång, mormor var så stolt att få vara med i tidningen. Innanför köket låg sovrummet, där julgranen stod under julen. Sen fanns finrummet, salen som man sa då. Den användes nästan bara vid finare tillställningar, åtminstonde under vinterhalvåret, eftersom man måste elda först. Inget lek o bus där inte. Där inne  fanns ett stort mörkt matsalsbord och på det hade alltid Contance en Cyklamen, där fanns en bäddsoffa, ett stor brunt ekskåp med spegel och ett stort brunt skåp till. Man kunde gå ut i hallen genom 2 vackra dörrpar med en liten, liten hall emellan, Från hallen innanför farstun, gick en trappa upp på övervåningen, o vid trappans bas låg ett jättestort underbart allskafferi som mant gick in i. På våningen ovanför bodde Birger och Siv med barnen och det är hans bil man ser på gården på fotot ovanför.Det fanns ingen toalett inne utan ett par dass på gården. På husets vänstra kortsida fanns en matkällare med 2 dörrluckar som man fällde upp o gick en liten stentrappa ner. Där var det kallt, så där förvarades popatis, sylt,saft mm. På gräsmattan till vänster om huset växte det bondsyréner och vid dom stod den vita trädgårdsmöbeln.på högra sida om huset var det trädgårdsland.På vintern användes farstun som ett kylskåp, så där ställde man mat, tex under julen. Något som släkten gillade var att spela kort, då bänkade dom sig vid köksbordet, men vi barn fick alldrig vara med. o inte mormor heller, för hon förberdde middagen till oss alla.